– Jag hade sökt till Stockholm och Malmö innan jag kom in i Göteborg. Känslan var lite grann som när jag nu anländer till Österlen: axlarna släppte ner. Då, när jag var 23 år, visste jag inte riktigt vad det innebar. Jag visste bara att jag bland tusen sökanden var en av de sju som hade kommit in och vad jag skulle göra de kommande fyra åren. Det var skönt. Sedan tog det ett tag att komma underfund med uttrycksbehovet. Det var en unik utbildning, som gav mig självförtroende inom ett yrke som jag eventuellt visste att jag hade en talang för. Jag fick med mig förståelsen för vad den fysiska gestaltningen innebär. Det finns ett slags kodspråk på Scenskolan kallat Yat, där man talar om fysiska rörelser ungefär som noter. Tydliga fysiska uttryck behövs på en scen, och det fick jag med mig.