– Jag är AIK:are i märg och ben. Det är för att jag blev medlem från den stund jag föddes. Jag har bott i Bajenland i 25 år av mitt liv, men jag byter inte lag. Du kan byta parti, könstillhörighet och allt möjligt, men du kan inte byta lag, trots att du bor i en liten stad i norra Europa som har tre stora lag. Genom mitt jobb har fått förmånen att träffa massor av lirare. Pappa var kompis med Ankan Parmström, som tog med mig och farsan på SM-finalen i hockey 1982. Efteråt fick vi gå ner i omklädningsrummet. De hade precis vunnit SM-guld. Jag var sju år och bara stod där och kände hur de luktade svett och såg hur de sprutade öl. Man sprutade inte champagne på den tiden som man gör i dag. Många, många år senare träffade jag Mats Ulander, som spelade i det 82-laget, och berättade för honom att jag hade varit där när det hände. ”Är det sant?” sa han och berättade att det var hans först SM-guld och vad det hade betytt för honom.
Niklas Engdahl om kärleken till ett lag
