(För sju år sedan slog sig Elna Jolom och Herman Hagelbäck ner i Norra Björstorp, på höjden i Brösarps Norra Backar. Undan för undan har de byggt ut och om den gamla gården och skapat en plats som för dem är ett hem och en arbetsplats, Österlens Glashytta, och för de många besökarna en oas att hämta kraft ifrån.)

Elna Jolom fann glaset som tonåring och har sedan dess befunnit sig i ständig rörelse bort från det invanda. Hon kastar sig med stor nyfikenhet över nya tekniker, nya utmaningar, nya sätt att ta sig an och forma det både sköra och robusta materialet.
Det ligger inte i hennes natur att trampa på i samma fotspår år efter år utan att reflektera över vad hon gör och hur hon gör det. Att hon genom sina bruksföremål själv bidrar till konsumtionssamhället är en källa till inre konflikt.
– Det finns så många etiska dilemman. Varför ska jag producera saker när det redan finns en överproduktion? Det är ju rea konstant i hela världen. Jag har inget egenintresse av att det ska vara så.
Kanske är det denna oupphörliga självrannsakan som gör att hon alltid verkar stå vid ett vägskäl. Och då inte i en korsning med en given väg i varje väderstreck, utan snarare mitt i en skog med möjlighet att trampa upp ett oändligt antal nya stigar i den okända terrängen.
Ett val som känns alltmer lockande är att dra sig in bland skuggorna.
– Fördelen med att ha jobbat 20 år med glas och vara 36 är att jag egentligen inte behöver prestera mer. Jag vill inte hela tiden själv stå i fronten, utan känner att jag gärna backar och ställer mig bakom någon annan.
Elna Jolom har redan motbevisat alla tvivlare att det går att skapa ett leverne genom en glashytta på Österlen. Hon har tagit sitt ansvar för glaskonsten och lyft fram dess mästare i rampljuset. Hon har initierat spännande samarbeten mellan människor som annars aldrig hade mötts.
Det har gett henne priser och ett renommé. Nu vill hon använda denna plattform för att betona och utveckla det egna konstnärliga uttrycket.
– För mig är det en enkel ekvation att förstå hur man ska driva ett företag eller en traditionell glashytta. Att driva en skapandeprocess är någonting annat. Om mitt eget skapande inte kan vara en ekonomiskt bärande verksamhet är det inte främmande för mig att göra någonting helt annat vid sidan om, vars enda syfte är att ge en inkomst, för att ha skapandet som en total frizon, där ingen annan kommer in i processen.

Text: Johan Bentzel. Foto: Rebecca Wallin Photography